Allt är bara missuppfattningar!

Efter inslaget i Västnytt om de förvildade katterna i Backa så skickade enhetschefen på länsstyrelsen, Robert ter Horst, ett mail där han trodde sig kunna redogöra för hur allt bara var missuppfattningar från vår sida. Läs chefens olika delar av mailet och kommentarerna han fick på hans försök att låta oss att framstå som naiva och okunniga.

-------- Ursprungligt meddelande --------

Ämne:	Re: Angående reportaget Västnytt
Datum:	Thu, 06 Oct 2011 13:58:04 +0200
Från:	Göteborgs Katthjälp
Till:	ter Horst Robert <Robert.ter.Horst@lansstyrelsen.se>

Hej Robert!

Förlåt att mitt svar till dig har dröjt. Jag har klistrat in de olika delarna av ditt mail här nedan i blått och kommenterar dessa i svart. Bilagorna jag hänvisar till kommer delvis från en ickeoffentlig blogg där jag m fl har samlat några, vad vi anser, märkvärdiga fall.

Ter Horst:
Djurskyddslagstiftningen
Alla våra åtgärder ska ha stöd i djurskyddslagstiftningen. Ibland behöver även vi ha tolkningshjälp och då är det Jordbruksverket som central ansvarig myndighet den som har tolkningsföreträde. Jordbruksverket har bedömd att en strikt TNR-metod inte är förenligt med den svenska djurskyddslagstiftningen. Det krävs även en så kallat ”manegements del”. Till exempel, att djur ska kunna tas om hand av sin ägare/skötare ifall de blir sjuka, få tillgång till uppvärmd liggplats, mat, vatten och tillsyn. Enligt djurskyddslagen kan även ett § 16
tillstånd krävas i vissa fall.


Katthjälpen:
Jordbruksverket har yttrat att det inte finns hinder att jobba med TNR i Sverige så länge man följer djurskyddslagens krav, dvs att man lägger till det du kallar ”managements del”, dvs tillsyn, mat, skydd, vård vid sjukdom etc. Det är precis så vi jobbar och det vet ni också. Dessutom så är det i första hand i förarbetena till djurskyddslagen där man söker tolkning av hur djurskyddslagen ska tillämpas, inte Jordbruksverket. Att på ett seriöst sätt bedriva TNR är inte samma sak som att kastrera katterna och sedan lämna dem åt sitt öde, eller att skjuta några katter och lämna kvar de kvarvarande katterna i samma okontrollerade omständigheter där de fortsätter föröka sig.

Det finns exempel på yrkesmässigt djurhållning där djurskyddslagens basala krav om naturligt beteende och hållning av djur på ett sätt som främjar deras hälsa helt klart inte uppfylls. Ingen kan på allvar hävda att t ex minkuppfödning eller uppfödning av slaktkycklingar uppfyller de ovanstående kraven. Hur ställer sig länsstyrelsen till dessa former av djurhållning? Har ni någonsin begärt att Jordbruksverket skulle yttra sig i ett
ärende där minkar sitter instängda i små trådburar och där ni undrar om dessa djur verkligen lever i en djurmiljö som främjar deras hälsa eller om de kan utföra de för dessa djur naturliga beteenden?

I Göteborgs Fria tidning kunde man för några veckor sedan läsa att en av ”dina” inspektörer tyckte att det inte var problematiskt att det fanns skadade och döda minkar hos en viss minkuppfödare i Västra Götaland. (Enligt tidningen var det antecknat i handlingarna att det fanns döda och skadade minkar på farmen). Hon menade att anläggningen sköts bra och att inga åtgärder behövde tas för de skadade minkarna. Hur kan det bli så att friska, kastrerade, id-märkta och vaccinerade förvildade katter, som har tillgång till skydd, mat och tillsyn och som kan utöva sina naturliga beteenden är ett större problem för Länsstyrelsen än  minkuppfödningen, där djur i hela sitt korta eländiga liv sitter instängda i små burar och där det för länsstyrelsen dessutom är acceptabelt att det finns skadade djur i besättningen utan dessa får veterinärvård?

I ett fall där en katt ramlade ner från femte våningen och där grannen larmade länsstyrelsen då ägaren inte hade för avsikt att ta katten till veterinär, trots att den var svårt skadad, vände länsstyrelsen i dörren efter att ha antecknat att katten utsattes för svåra plågor. Ägaren yttrade även till inspektörerna att man inte hade för avsikt att ta katten till veterinär då katten skulle ”självläka”.
I ett annat fall anmäldes det att katter satt instängda i en sommarstuga och att det inte bodde kvar någon i stugan. Denna anmälan utreddes inte överhuvudtaget. (Se bilaga 6, länk till blogginlägg)

Jag undrar igen, hur kan det bli så att friska, kastrerade, id-märkta och vaccinerade förvildade katter, som har tillgång till skydd, mat och tillsyn och som kan utöva sina naturliga beteenden är ett större problem för Länsstyrelsen än en katt som är svårt skadad och inte får veterinärvård eller katter som sitter instängda i en sommarstuga utan tillsyn?

Angående stöd i lagstiftning
Det du skriver om att era åtgärder ska ha stöd i lagstiftningen håller jag fulltständigt med om! Problemet är dock att länsstyrelsen, av någon anledning har valt att ställa krav på våra TNR kolonier (och även i andra ärenden med skygga katter) som går utöver det som krävs i djurskyddslagen. När vi sedan i skrivelser påpekar att dessa krav inte kan ställas så plockas vissa av dessa krav bort och ersätts med andra i nästa beslut, utan att det kommuniceras att vissa krav har plockats bort och av vilken anledning, vilket inte är förenligt med förvaltningslagen och de förvaltningsrättsliga principerna.

Bland annat följande krav har ställts utan att det finns något lagstöd:
- Krav på att katter ska vara hanterbara har både angetts som ett krav i ärenden hos oss och andra personer/föreningar. Till exempel så skrivs det i en kontrollrapport: ”För att tillräcklig tillsyn ska kunna utföras ska katta hanteras.” Ordet hanteras skrivs i feta bokstäver. (Se t ex bilaga 9, länk till blogginlägg).
- Krav på journalföring. Länsstyrelsen har tidigare i ett ärende från oss antecknat som brist att det inte fördes journaler över katterna. För det första stämmer detta inte, det förs journaler över katterna. Sedan finns det inga lagkrav på att det ska föras journaler för katthållning.
- Krav på tillstånd till en koloni som utgörs av färre än 10 katter. Det behövs inget tillstånd för hållande av katt där antalet katterna är färre än 10.

Ter Horst:
Omhändertagande, inte avskjutning
Vi beslutar alltid i första hand om att omhänderta djur och därefter sälja/omplacera dessa.  Det är polisen som verkställer beslutet. När polisen inte har möjlighet att ge djuren ett bra hem så återstår enbart avlivning. Avlivning görs även av djur som är mycket sjuka och är en bedömning från fall till fall. Vi anser alltså inte att förvildade katter enbart ska skjutas vilket ibland framstås i debatten.

Katthjälpen:
Länsstyrelsen skriver i sin kattpolicy att katter ”som är svårt sjuka, skadade eller mycket skygga och förvildade ska avlivas redan på plats”. Länsstyrelsen tar med andra ord redan innan katterna har blivit fysiskt omhändertagna ett beslut enligt 34 § djurskyddslagen om att katterna ska avlivas på plats, utan att deras medicinska och mentala status har bedömts av en veterinär. Christina Lindgren från enheten för sällskapsdjur på Jordbruksverket, uppger den 9 augusti 2011 på frågan om vem ska bedöma djurets medicinska och mentala status när det gäller djur som är föremål i ett beslut om omhändertagande, följande: ”När det gäller den medicinska statusen bör det vara en veterinär som gör bedömningen.”

Policyn har resulterat i att Länsstyrelsen handlägger de flesta ärenden med hemlösa katter på ett mycket generaliserat sätt vilket medför olika problem, både i djurskydds- och förvaltningsteknisk bemärkelse, vilket vi har anfört i en utförlig skrivelse som även undertecknades av en del andra verksamheter. Skrivelsen bifogat som bilaga nr 11, se blogginlägg här.


Även om ett beslut i teori kallas för ”beslut om omhändertagande” så innebär det i praktiken för skygga och förvildade katter att de avlivas på plats. I beslutet nämns dessutom oftast enbart avlivning som möjlighet så att polisen inte har något annat val än att utföra avlivningsbeslutet, även om det skulle finnas andra lösningar.
I ett ärende där länsstyrelsen har satt upp en annons angående en katthona med 3 ungar, visas katten på en bild där hon befinner sig i inomhusmiljö och ser ganska lugn ut. Se bilaga 12, länk till blogginlägg Trots det fattas det ett beslut om att honkatten och hennes ungar ska skjutas av Skyddsjakt i Väst. Inte ens när kvinnan som matar katten erbjuder sig att ta hand om katterna kan länsstyrelsen tänka sig ändra sitt beslut.

Det är dessutom ganska missvisande att i annonsen skriva att länsstyrelsen kommer att ”omhänderta” katterna. Synonym för ordet omhänderta är ”ta hand om, ta vård om, vårda, sköta om”. Att omhänderta är inte ett synonym för ”att skjuta ihjäl”. Hade man i annonsen skrivit att katterna skulle skjutas ihjäl så hade ni garanterat fått en och annan att reagera.

Ter Horst:
Övrig lagstiftning
Här tänker jag förstås först och främst på grundlagarna och förvaltningslagen. Här beskrivs även krav handläggning, prioritering av ärendena och kostnadseffektivitet. Det kan kännas konstigt eller oviktigt när vi pratar om djur och hur de har det, men det är en del av den realiteten vi jobbar med.

Katthjälpen
Jag tycker inte alls det är konstigt att du tar upp dessa saker, det glädjer mig att du gör det. Då jag är väl insatt i förvaltningslagen och de förvaltningsrättsliga principerna så måste jag tyvärr konstatera att  handläggningen av de ärenden som har kommit till min kännedom oftast visar en stor avsaknad av de förvaltningsrättsliga principerna.

Jag nämner några förebilder som är tagna från de bifogade bilagorna.

• Åsa Rydén tar emot en anmälan (på en söndag?) och handlägger den trots att hon är uppenbart jävig. Se Bilaga 1, länk till blogginlägg. Inte minst så präglas handläggningen av ärendet starkt av hennes personliga åsikter om skygga katter. Detta är ett brott mot förvaltningslagen och bryter mot objektivitetsprincipen och legalitetsprincipen.
• Ingrid Rigstedt tvingar med hot om föreläggande förenad med vite att snarast lämna ut kontaktuppgifter till de kattägare som har adopterat före detta hemlösa och nu kastrerade, vaccinerade och id-märkta katter. I ett mail som hon skickar till djurhållaren skriver hon: ”Ingen har hört av sig till oss! Det är din skyldighet och ingen annans att redovisa kontaktuppgifter till efterfrågade personer och adresser. Jag trodde jag var tydlig med mitt mail. Det är tråkigt om det ska behövas ett beslut om föreläggande enligt djurskyddslagen och ett eventuellt vitesföreläggande för att vi ska få ta del av uppgifterna.” (Se bilaga 10, länk till blogginlägg) Förutom att det är ett brott mot grundlagarna att tvinga någon att yttra sig så kan man enbart utfärda viten som tvångsmedel för att se till att djurskyddslagens paragrafer efterlevs. Vidare så bryter Rigstedt mot förvaltningslagens legalitets- och proportionalitetsprinciperna.
• Göteborgs Katthjälp får av Ylva Wilck en skriftlig uppmaning om att inkomma med personuppgifter vad gäller människor som tar hand om kastrerade, förvildade katter. I en skrivelse till henne förklarar vi att förfarandet att tilltvinga sig uppgifter som inte behövs för kontrollen och därmed ligger utanför vad saken gäller, är ett brott mot Sveriges grundlagar och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Wilcks uppträdande innebär även att hon åsidosätter legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen.
• inkommen anmälan om katter instängda i sommarstuga utreds inte, se bilaga 6, se blogginlägg. Innebär ett brott mot Förvaltningslagen.
• inkommen anmälan om skadad katt utreds inte, se bilaga 7, länk till blogginlägg. Innebär ett brott mot Förvaltningslagen.
• inkommen anmälan på Fågelcentralen utreds inte, den läggs ner av dig högst personligen, se bilaga 3. Länk till blogginlägg 1 och blogginlägg 2. Innebär brott mot förvaltningslagens legalitetsprincip och objektivitetsprincip.
• i kontrollrapporter ställda krav plockas bort utan kommunicering. Ev. brott mot Förvaltningslagens krav om rättssäkerhet?
• ärenden som inte längre är aktuella för handläggning blir inte formellt nedlagda. Brott mot Förvaltningslagens krav om att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt.
• bristfri djurhållning följs upp med extra offentlig kontroll som får betalas av djurägaren (se bilaga 9 & 10, länk till relaterat blogginlägg 1 och 2) Brott mot Förvaltningslagens krav om att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt och åsidosättande av legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen.
• man tar betalt för en första kontroll efter inkommen anmälan trots att länsstyrelsens hemsida informerar om att så inte sker. Brott mot Förvaltningslagens krav om myndigheternas serviceskyldighet.

Det som nämns ovan är bara några förebilder av vad som har kommit till min kännedom. Jag antar att det finns många fler ärenden där handläggningen är bristfällig. Jag tror att om man skulle granska  djurskyddskontrollen i Västra Götaland genom en internrevision, så som man gjorde i Skåne, att man då precis som i Skåne, som har fått en lång rad med rekommendationer, skulle få rekommendationen att utbilda personalen bland annat vad gäller de förvaltningsrättsliga principerna. Rättssäkerhet är ju en av de viktigaste
grundpelarna vi har i vårt samhälle.

Ter Horst:
Arbetsmiljö
Det som oroar mig för närvarande är det ibland hårda språket som mina djurskyddskontrollanter konfronteras med ute i fält eller hur de hängs ut på vissa hemsidor Med all respekt för yttrandefriheten och vår offentlighetsprincip, så finns det gränser för vad en djurskyddskontrollant orkar med. Jag vet att jag nu sticker ut hakan, men jag skriver detta eftersom jag gärna vill göra dig medveten om vad det innebär för en djurskyddskontrollant att vara uthängt på Facebook, eller att det startas ett upprop som gör att arbetsbelastningen ökar enormt. Som jag nämnde tidigare, så uppfattar jag att vi jobbar för samma sak. Jag hoppas därför att du också anser att vi behöver lägga vår djurskyddskontrolltid där det mest behövs.

Katthjälpen:
Djurskyddsinspektörer utför ett offentligt arbete som betalas av oss skattebetalare, och borde därmed tålas att granskas. Så vitt jag känner till har vi inte på något sätt varit osakliga med att uppmärksamma visa ärenden i media. Vi har påpekat de juridiska och etiska fel som vi anser att länsstyrelsen begår, utan att på ett  personligt plan trakassera de inblandade tjänstemän. Att folk sedan vill uttrycka sin upprördhet över hur visa ärenden har skötts, vilket naturligtvis ska ske utan hot o.d., är tack och lov en frihet i Sverige. Hade man i handläggning av ärendena dels använt sig av åtgärder som har stöd i lagstiftningen och tagit hänsyn till förvaltningslagen och de förvaltningsrättsliga principerna så hade i alla fall en del av ärendena kunnat läggas ner ganska omgående, ibland redan efterförsta kontrollen, vilket  ju eftertraktas av Förvaltningslagens § 7. Med hänsyn till att så inte görs kan jag inte annat än konstatera att man VILL fortsätta lägga tid på vissa ärenden, utan att det finns lagstöd till det, istället för att lägga ”djurskyddskontrolltiden där det mest
behövs” så som du anger.

Samtidigt som du anför att det är problematiskt att tjänstemän i sin offentliga yrkesroll blir ifrågasatta och anger att det finns ”gränser för vad en djurskyddskontrollant orkar med” så utsätts vi på Göteborgs Katthjälp och andra som jobbar med hemlösa katter ständigt för länsstyrelsens överproportionerade intresse i vårt arbete. Även för oss finns det gränser för vad vi orkar med vad gäller tjänstemän som missbrukar sin position och bryter mot de förvaltningsrättsliga principer för att få igenom deras egen/länsstyrelsens synpunkter på hur
Sveriges hemlösa katter ska tas omhand. Som Hans Borgvall sa angående TNR kolonin i                , vid en kontroll hemma hos mig: ”Vi är beredda att ta upp detta till högsta domstol.”

På tal om kostnadseffektivitet, är det verkligen där länsstyrelsen ska lägga sina resurser och skattebetalarnas pengar? På en stabil koloni med friska, kastrerade, id-märkta och vaccinerade katter som får mat, skydd och tillsyn medan skyddsjägarna efter era beslut om avlivning skjuter mammor och kattungar och lämnar kvar resten av kattkolonin utan någon som helst hjälp?

Ter Horst:
Tjänstemannarollen
Tolkar jag dig rätt i att du ibland anser att det är visa personliga ställningstagande som ligger bakom yttrande eller beslut? Är så fallet vill jag lugna dig. Mina djurskyddskontrollanter representerar myndigheten och det är den som beslutar. Det vill säga aldrig enstaka personer.

Katthjälpen:
Även om en tjänsteman representerar en myndighet så är denna tjänsteman fortfarande en människa med egna åsikter. Hur gärna man än vill så går det nog aldrig att koppla bort ens egna åsikter helt och hållet. Vad gäller handläggning av ärenden om TNR kolonier eller skygga/förvildade katter är det dock mer än uppenbart att dessa mer än på ett normalt sätt, präglas av visa inspektörers personliga åsikter om TNR och skygga katter. Det är absolut så att vissa inspektörer har en mycket negativt inställning till TNR och rehabilitering av skygga
katter och denna inställning resulterar i att dem inte kan handlägga ärendena på ett opartiskt sätt. Bara det faktum att Åsa Rydén, som är stor motståndare till TNR metoden och rehabilitering av skygga katter, är den som har varit föredragande för länsstyrelsens kattpolicy talar sitt tydliga språk. Det är inte  myndighetsapparaten som beslutar, det är de tjänstemän som förestår myndigheten som tar besluten.

Som nämns tidigare så händer det jämt att vissa inspektörer ställer krav utan att det finns stöd i lagstiftning. Bara det faktum att detta sker visar att man inte handlägger ärendena på ett oberoende sätt men att man istället vill driva igenom sina egna åsikter och hittar på krav utan lagstöd.

Vidare så har Åsa Rydén vid minst ett tillfälle i hennes yrkesroll uttalat sig mycket nedlåtande om mig och TNR metoden, se mail i bilaga nr. 2, länk till blogginlägg. Då jag har kontakt med några styrelsemedlemmar hos Göteborgs Djurskyddsförening så vet jag även att hon som styrelsemedlem i denna förening med jämna mellanrum spyr sin galla över mig och TNR metoden. Hon mailar dessutom runt information som kommer till hennes kännedom genom hennes anställning som djurskyddskontrollant, till styrelsemedlemmarna. Se bilaga 13, länk till blogginlägg. (Mailet innehåller en del osanningar.)

I ett av våra ärenden så antecknar hon lögn efter lögn i ärendet (se bilaga 8, länk till blogginlägg), som ju förblir oemotsagda och då framstår som sanningen då man som part i princip inte vet vad som antecknas om man inte begär att få ta del av anteckningarna.

Jag tycker att du som är ansvarig för verksamheten och för hur personalen utför sina uppdrag borde fundera på om vissa av kontrollanterna verkligen har den kunskap och attityd som behövs för att kunna jobba som tjänsteman, vilket är ett arbete som kräver stort ansvarstagande.

Ter Horst:
Sammanvägd bedömning
Kastrering är en viktig del av lösning, att komma till rätta med problematiken kring förvildade katter. Den behöver enligt djurskyddslagen dessutom kompletteras med andra åtgärder. Sjuka djur ska alltid erbjudas vård och behandling. Jag hoppas att du och jag är överens i att när detta av olika anledningar inte är möjligt då återstår tyvärr enbart avlivning.

Katthjälpen:
Det är underförstått att sjuka djur alltid ska erbjudas vård och behandling. Länsstyrelsen verkar dock själv inte anse det vara fallet när det gäller minkar eller katter som ramlar ner från femte våningen och där ägarna inte har för avsikt att ordna veterinärvård. Alla våra TNR katter som behöver vård får det. Då förvildade katter är svåra att hantera är det inte sällan så att sjuka eller skadade förvildade katter avlivas då långvarig veterinärbehandling av dessa katter inte är förenbart med en god djurvälfärd. Dock är det oftast just när kolonierna är okontrollerade (dvs okastrerade och icke-vaccinerade) att det finns katter som är svårt sjuka
eller skadade och där avlivning är det enda alternativet. Som många studier har visat så har katter som lever i kontrollerade TNR kolonier en lika bra hälsa som ”vanliga” katter och lever de lika länge, i motsats till katterna som lever i okontrollerade kolonier.

Du skriver att kastrering är en viktig del av lösningen att komma till rätta med problematiken kring förvildade katter. Jag utgår ifrån att du då inte enbart menar kastrering av katter som har en ägare men även kastrering av just de förvildade katterna som finns idag.

Mvh,
Miranda Oude Tanke
Göteborgs Katthjälp